n) τὰς χαταληπτιχᾷς] supra sect. 22T δὲ. - 5) τὰς πιϑανὰς] sect. 174 sq. - * y) ἢ ἀληϑείᾳ] ms Ciz. 421535, minus bene. - z) xaz' αὐτὸ τὸ] me Vratielav. χατὰ ταὐτὸ 10. — T . a) ἐναπομεμαγμένη xal ἐναπεσφραγισμέμη) confer quae ad sect. $48. b) ofa οὐκ ἂν γένοιτο ἀπὸ μὴ ὑπάρχοντος] hoe enim volebant Stoici, ut dictum sect. 252. 426. contra Carneades putabat nullam phantesiam esse ita veram, ut falsa esse non possit. sect. 164. . €) γένονται γὰρ x«l] ita mse, licet xaé in editis excidit. d) πληχτειχὰς] vide quag ad sect. 257 huius libri,: [P 450 ὁ) ταφὼν γὰρ] Homeri vereus Iliad. y/ 101.
ADVERSUS LOGICOS [Lib. VII) 387 xal ὃν τρόπον ἐν καταστάσει τοῖς τρανότατα φαινομένοις πε- στεύομεν καὶ συγκατατιϑέμεϑα, οἷον Δίωνι μὲν ὡς Zion, Qéw»i! 7) δὲ ὡς Θέωνι προσφερόμενοι, οὕτω καὶ ἐν μανίᾳ τὸ παραπλή- σιον πάσχουσί τινες. ὃ γοῦν. Ἡρακλῆς μανεὶς καὶ λαβὼν φαν-- 405 τασίαν ἀπὸ τῶν ἰδίων παίδων ὡς Εὐρυσϑέως 9) τὴν ἀκόλουθον πρᾶξιν ταύτῃ τῇ φαντασίᾳ συνῆψεν. ἀκόλουθον δὲ ἦν τὸ τοὺς τοῦ ἐχϑροῦ παῖδας ἀνελεῖν, ὅπερ καὶ ἐποίησεν. εἰ. οὖν κατα- ληπτιχαί τινές εἰσι φαντασίαι, παρ᾽ ὅσον ἐπάγονται ἡμᾶς εἷς κατάϑεσιν καὶ εἰς τὸ τὴν ἀκύλουϑον αὐταῖς πρᾶξιν συνάπτειν, ἐπεὶ xol ψευδεῖς τοιαῦται πεφήγνασι, λεκτέον “ἀπαραλλάκτους εἶναι ταῖς καταληπτικαῖς φαντασίαις τὰς ἀκαταλήπτους. καὶ μὴν 406 ὃν τ ὅπον ἀπὸ τῶν τόξων ἐλάμβανε φαντασίων ὁ ἥρως, οὕτω καὶ ἀπὸ τῶν ἰδίων παίδων ὅτι,«Εὐρυσϑέως εἰσὶ παῖδες" μία γὰρ καὶ ῆ αὐτὴ προῦπέκειτο καὶ ὡσαύτως ἔχοντι φαντασία. ἀλλ ἦν ἧ μὲν ἀπὸ. τῶν τόξων ἀληθής, " δὲ ἀπὸ τῶν. παίδων Ψευ- δής. ἐπ᾿ ἴσης οὖν κλενουσῶν ἀμφοτέρων ὁμολογητέον ^?) ánag- 401 ἄάλλαχτον εἶναι τὴν ἑτέραν τῇ ἑτέρᾳ. καὶ εἶ 7 ἀπὸ τῶν τόξων 9 Acyexta κἀταληπτική, ὅτι ἀχόλρυθας αὐτῇ πρᾶξις ἐπεζεύχϑη τοῖς τόξοις αὐτοῦ ὡς τόξοις χρησαμένου, λεγέσϑω. καὶ 7 ἀπὸ τῶν» παίδων μὴ διαφέρειν ταύτης y, nag" ὅσον καὶ ταύτῃ τὸ ἀκόλου-- Sov ubt di Ao, τουτέστι τὸ τοὺς τοῦ ἐχϑροῦ παῖδας δεῖν et quo modo cum sumus sanae mentis iis quae clare apparént credimus et essentimur, ut cum Dione quidem tamquam cum Dione congredimur et cum "T'heone tamquani cum 'Fheone, ità etiam nonnullis.usu venit in furore, 40$, Hercules quidem certe furore percitas cum suorum filiorum, tamquam filiorum Eurysthei, tisum phantesiá apprehendisset, huic viso consequentem coniunxit actionem, consequens autem erat ut inimici filios interimeret, quod etiam fecit, si ergo phantasiae quaedam dicuntur comprehendentes, quatenus mós$ adducunt ad assensum et ad eis cónsequentem coniuügendum actionem; qioi&m falsae quoque apparent eiusmodi, dicemus phantasias non compre- hetidemies ἃ comprehendentibus non differre, 406, nam et heros (Hercules) δὲ phartasiae visum apprehendit ex arcu, ita etíam ex suis filiis quod essent füti Eurysthel: umam enim et idem visum et similiter affecto obiiciebatur, séd quod ex arcà quidem apprehendebátar, erat verum, quod autem ex filiis, falsuni, 407, cüm ergo utraque ex aequo (animum eius) inclinent, fatendum éit alterüm ab altero non dissidere. et si phantasia quae ex arcu apprehen- ditnr, dicitur comprehendens, quoniam eius ercui adiuncta est actio conse- quóns y ut qui arcu sit usus; dicatur etiam quae ex filiis comprehensa est phantasia, ab ea non differre,; quoniam ei quoque adiunctum est opus com- J) “νι, Θέωχι) notum Graecos his uti nominibus loco aliorum quo- rumvis, ut Latinos nominibus Caii, Titii etc.
6) ὡς Εὐρυσϑέως] Euripides Hercule furente v, 905 φαρέτραν δ᾽ εὐτρεπῆ σχευάζεται, x«l τόξ᾽ ἑαυτοῦ παισὶ τοὺς Εὐρυσϑέως δϑοχῶν φονεύειν.
cónfer nostrum lib. 2 contra Logicos sect, 67, apud Senécam non Eu- rysthei sed Lyci filios occidere se Hercules opinatur v. 987 sed ecce proles regis inimici latet, Lyci nefandum semen. inviso patri haec dextra iam vos reddet | À) ὁμολογψεέο»} ms Vratislav. et Genev. δμολογείτωσαν.
ἢ) χαὶ εἰ ἣ ἀπὸ τῶν τύξων] ita idem ms, licet articulus ἡ in editis excidit, - 408 ἀναιρεῖν. ἀλλὰ γὰρ αὕτη μὲν ἢ ἀπαραλλαξία τῶν τε χαταλη- σιτικῶν καὶ τῶν ἀχαταλήπτων φαντασιῶν κατὰ τὸ ἐναργὲς καὶ ἔντονον ἰδίωμα παρίσταται: οὐδὲν δὲ ἧττον δείκνυται τοῖς ἀπὸ τῆς ἀκαδημίας xui 75 κατὰ χαρακτῆρα καὶ ἥ κατὰ τύπον ἢ). 409 χαλοῦσι δὲ ἐπὶ τὰ φαινόμενα τοὺς Στωϊκούς)).. ἐπεὶ γὰρ τῶν P 461 ὁμοίων μὲν κατὰ μορφήν, διαφερόντων δὲ xarà τὸ ὑποχείμενον, ἀμήχανον ἐστι διορίζειν τὴν καταληπτικὴν φαντασίαν ἀπὸ τῆς ψευδοῦς καὶ ἀκαταλήπτου, οἷον δυοῖν ῴφῶν ἄκρως ἀλλήλοις ὁμοίων, ἐναλλὰξ τῷ Στωϊκῷ δίδωμι. πρὸς διάκρισιν, εἰ ἐπιβαλὼν ὃ σο- góc ἰσχύσει λέγειν ἀδιαπτώτως, πότερον ἕν ἐστι") τὸ δεικνύμε- 4l0ygy φὸν ἢ ἄλλο καὶ ἄλλο; ὃ δ᾽ αὐτὸς λόγος ἐστὲ καὶ ἐπὶ διδύ- μων" λήψεται γὰρ ψευδῆ φαντασίαν ὃ σπουδαῖος καὶ ὡς ἀπὸ ὑπάρχοντος καὶ χατ᾽ αὐτὸ τὸ ὑπάρχον, ἐναπομεμαγμένην καὶ ἐναπεσφραγισμένην ") ἔχων. τὴν φαντασία», ἐὰν ἀπὸ Ἰάστορος - ὡς ἀπὸ Πολυδεύκους φαντασιωϑῇ. ἐντεῦϑεν γοῦν καὶ ὃ ἐγκε- καλυμμένος 5") συνέστη -λόγος" ἐὰν γὰρ προκύψαντος δᾳάκοντος .sequens, nempe Oportere inimici filios imterimere, 408. atque quod phanta- siae: visorum comprehendentium et non comprehendentium nullum sit discri- men, sic ex evidenti et intensa ostenditur. proprietate: atque nihilominus etiam ostenditur/'ab Academicis ex forma et figura, vocant autem Sitoicos ed res sensibus apparentes, 409. quoniam enim eorum quidem quae sunt in forma similia, in subiecto autem differunt, fieri non potest ut comprehendens distinguatur phantasia a falsa et non comprehendente; ut sí duo sint ova summe inter se similia, do ea Stoico alternatim discernenda, poteritne sapiens si ea iuspexerit, dicere citra errorem,.utrum sit unum ovum quod ostendi- tur, an aliud et aliud?. 410, eadem ratio est etiam in geminis: falsam enim phantasiam apprehendet vir sapiens et tamqüam ab eo quod existit et con- venienter ei quod existit insculptam et impressam habebit phantasiam, quando Castorem pro Polluce fuerit imaginatus, hinc etiam est quae tecta appellatur oratio; si enim cum prospexerit draco, nos volumus subiecto insistere, in Δ) xal ἡ χατὰ χαρακχτῆρα xal.5] κατὰ τύπο»] subintelligi debet ἀπαρ- αλλαξέα, sive defectus discriminis inter veram falsamque phantasiam ἐναπομεμᾳγμένην et ἐναπεσφραγισμένην. Stoici enim docebapt phanta- siam comprehendentem non modo esse debere érrorvov et ἐναργῆ) quod non S$uíficere ad distinguendum evidenter verum a falso hactenus ex mente Carneadis noster disputavit, sed, etiam debere esse ἐγαπομεέμαγμέ- yíy charactere εἰ ἐναπιεσιρραγισμένην, typo veluti menti impresso, quo et ipsuin non satis esse ad distingueudas res vere distinctas, inter se, sed communem similemque inter se formam habentes átqde adeo cha- racterem typumque similem menti infigenfes, deinceps contertdit.
P495] 1) χαλοῦσι δὲ ἐπὶ τὰ φαινόμενα τοὺς Στωϊχούς) hoc est, iubent Aca- demici Stoicos, ut criterium ipsorum evertant, non obscura considerare, sed res manifestas et sensibus etiam obvies atque apparentes aspicere. in ms Ciz. est τὰ éniqaivousyo, quomodo legit etiam llervetus, ac vel- uti deinde esset xa1& τοὺς Στωϊχούς, vertit: vocant autem ut Stoici τὰ ἐπιφαινόμενα id est quae in superficie apparent. sed haec a Sexti mente alieniora sunt.
m) πίτερον ἕν ἐστι] ita Iegendum cum ms Ciz. et Herveto pro ἔνεσει. n) ἐναπομεμαγμένην xal ἐναπεσφραγισμένη»} vide dicta ad sect. 948.
o) ὃ iyxtxalvuufroc] ita recte mss pro 2xxexaàvuué£voc. est autem λύγος ἐγχκεχαλυμμένος captio quaedam dialectica apud Stoicos," et com- memoratur apud Lucianum in Vitarum auctione [22] a Chrysippo venali aliaeque, et a Clem. Al. 6 Strom. p. 228 ed. Vict., ubi itidem male ἐκ- χεχαλυμμέρος., | ϑέλωμεν τῷ ὑποκειμένῳ ἐπιστῆνωι,, εἰς πολλὴν ἀπορίαν ἐμιπε-. σούμεθω καὶ οὐχ ἕξομεν λέγειν, πότερον ὃ αὐτός ἐστι. δράκων ^ τῷ πρότερον προχίψάντι ἢ ἕτερος, πολλῶν ἐνεσπειραμένων τῷ αὐτῷ φωλεῷ δρακόντων. οὐ τούνυν ἔχει τε ἰδίωμα ἡ καταληπτικὴ AM qavracíu, ᾧ διαφέρεε τῶν ψευδῶν τὲ καὶ ἀκαταλήπτων quy- τασιῶν. πρὸς τούτοις εἴ τι ἄλλο καταληπτιχκὸν τινός. ἐστι, καὶ ὅρασις. οὐχὶ δέ γε αὐτὴ καταληπτική τινός ἐστιν, ὡς παραστή-- σομεν" οὐκ ἄρα ἐστί τι καταληπτιχόν τινος. ἢ γὰρ ὕρασις λαμ- 412 βάνειν μὲν δοκεῖ χρώματα καὶ μεγέϑη καὶ σχήματα καὶ κινήσεις, τούτων. δὲ οὐδὲν λαμβάνει, καϑάπερ εὐθὺς ἀπὸ τῶν χρωμάτων ἀρξαμένοις ἡμῖν φανεῖται. εἴπερ οὖν ") 7 ὅρασις καταλαμβάνεταί τε χρῶμα, φασὶν οἱ ἐξ ἀκαδημίας, καὶ τὸ τοῦ ἀνθρώπου κατα- Arpezoa * οὐ καταλαμβάνεται δὲ τοῦτο, οὐδ᾽ ἄλλο τοίνυν χατα- x ληψετῶι χρῶμα. καὶ ὅτι οὐ καταλαμβάνεται, πρόδηλον" μετα- 418 i βάλλει γὰρ κατὰ ὥρας, ἐνεργείας, φύσεις, ἡλικίας, περιστάσεις, νόσους, ὑγείαν, ὕπνον, ἐγρήγορσιν, ὥστε τὸ μὲν οὕτως αὐτὸ ποιχίλλεσϑαι, γινώσκειν ἡμῶς, τὸ δὲ τί ἐστι τὸ ") κατ᾿ ἀλήϑειαν, ἀγνοεῖν. ταύτῃ τε") εἶ τοῦτο μή ἐστι χαταληπίόν, ᾿οὐδ' ἄλλο τε γενησέται γνώριμον. καὶ μὴν καὶ ἐπὶ σχήματος τὸ εὐτὸ γένος 414 τῆς ἀπορίας εὑρήσομεν" τὸ γὰρ αὐτὸ λεῖον χαὶ τραχὺ ") vnoni- πτει ὡς ἐπὶ τῶν γραφῶν, στρογγύλον τε xui. τετράγωνον ἢ ὡς ἐπὶ πύργων, εὐθύ τε καὶ κεκλασμένον ὡς ἐπὶ τῆς ἐξάλου τε καὶ P 452 ἐνάλου") κώπης, καὶ ἐπὶ κινήσεως ) κινούμενον καὶ ἠρεμοῦν magnam incidemus dubitationem, nec poterimus dicere utrum sit idem draco qui, prius prospexit an alins, cum in eodem antro mniti convóluti sint dra- cotes, 411. non habet ergo comprehendens phantasia ullami proprietatem, qua differat a falsis visis et mon comprehendentibus. praeterea si quid aliud est quod quicquam comprehendit, comprehendit etiam visus, is vero nibil quicquam comprehendit, ut ostendemus; non est ergo aliquid quod quicquam comprehendat, 412, nam visus videtur quidem apprehendere colores et ma- gnitudines et figuras et motus; nibil.auwem eorum apprehendit, ut statim nobis apparebit si inceperimus a coloribus. si ergo visus ullum comprehendit colorem, aiunt Academici, etiam colorem hominis comprehendet: euim autem non comprehendit, nec ullum ergo alium comprehendet colorem, 413, quod amtem non comprehendat, est perspicuum: mutatur enim temporibus opera- tonibus naturis aetate circumstantiis morbis sanitate somno "vigilias adeo ut quod sic varietur quidem sciamus, quidnam autem sit re vera, ignoremus, ea autem ratione si is non possit comprehendi, nec ullus alius erit coguitus, 414, porro in figura quoque idem genus dubitationis inveniemus: idem enim laeve et asperum apparet ut ín picturis, rotundum et quadratum ut in turri- bus, rectumque et fractum ut in remo qui extra aquas et in aquis cernitur, p) εἴπερ οὖν] ms Vratislav. εἴπερ εἰ οὖν.; 4) τὸ δὲ τί dou τὸ] in editis erat χαὶ 20, sed illud χαί in mss recte abest. in Vratislav. male erat τίς ἐστι, respicitur enim room. y) ταύτῃ τε] scil. ὁράσει. ita mss pro ταύτῃ δέ, quod habent editi. 4) λεῖον χαὶ τραχὺ] vide ad 1 Pyrrhon. sect. 92 et 120. E 1) στρογγύλον τε καὶ —— supra sect, 268 et lib. 1 Pyrrhon. sect. 118. Chalcidius p. 331 turris quadrata rotunditatem simulat cylindri, P 459 atque etiam ex obliquo visa porticus in exile deficit oculorum depravatione. wu) iiuiov τὰ χαὶ ἐνάλου] male in ms Ciz. ἐξ ἄλλον. vide lib. 1 Pyr- rhon. sect. 119. " x) xa) ἐπὶ κινήσεως] lib. 1 Pyrrhon. 4ect. 107...aue 390 | SEXTI EMPIRICU ὡς ἐπὶ τῶν ἐν vot καϑεζομένων ἢ ἐπὶ τοῖς αἰγιαλοῖς ἑστώτων. 416 ἀλλ᾽ ἐπείπερ προσαρμόζεται τῇ καταληπεικῇ φαντασίᾳ ἡ ἀκατά- ληπτὸς φαντασία, οὐκ ἂν εἴη κριτήριον ἀληϑείας ἢ καταληπτικὴ φαντασία" ὥσπερ γὰρ τὸ προσαρμοττόμενον στρεβλῷ οὐκ ἂν εἴη χριτήριον εὐθέος, οὕτως εἰ προσαρμόττεται ψευδέσε καὶ ἀκαταλήπτοις φαντασίαις 7| καταληπτικὴ φαντασία, οὐκ ἂν εἴ χριτήριον. προσαρμόττεται δὲ ἀκαταλήπτοις καὶ ψευδέσε πράγμα- σιν 7) καταληπτικὴ φαντασία, καϑὼς παραστήσομιεν. οὐ τοίνυν κριτήριόν ἐστι τῶν τε ἀληθῶν καὶ τῶν ψευδῶν ἡ καταληπτικὴ 416 φαντασία. ἐπὶ γὰρ τοῦ σωρείτου Y) «τῆς ἐσχάτης καταληπεικῆς φαντασίας τῇ πρώτῃ ἀκαταλήπτῳ παρακειμένης καὶ δυσδιορίστου σχεδὸν ὑπαρχούσης φασὶν οἱ περὶ τὸν Χρύσιππον, ὅτι ἐφ᾽ ὧν “ tv φαντασιῶν ὀλίγη τις οὕτως ἐστὲ διαφορά, στήσεται ὁ σοφὸς καὶ ἡσυχάσει, ἐφ᾽ ὧν δὲ πλείω προσπίπτει, ini τούτων συγκα- 417 ταϑήσεται τῇ ἑτέρα ὡς ἀληϑεῖ. ἐὰν οὖν παραστήσωμεν ἡμεῖς πολλὰ ψευδῆ καὶ ἀκατάληπτα τῇ καταληπτιχῇ φαντασίᾳ παρα-- et iu motu id quod movetur et quod qmiescit, ut in iis qui sedent ἐπ nevi aut stant in litore, 415, sed quoniam comprehendenti phantasiae similis est -* phantasia non comprehendens, comprehendens phantasia noh est criterium veritatis: quomodo enim quod curvo simile est, non erit recti criterium; ità si falsis phantasiis et non comprehendentibus similis est comprehendens phan- tasia, non erit criterium, congruit autem incomprehensis et falsis rebus com- prehendens phantasia, ut ostendemus, comprehendens igitur phantasia nom est regula veri falsique, 416, in sorite enim, si ultimae comprehendenti phantasiae prima nom comprehendens adiungatur, quae fere vix potest ab ea distingui, dicit Chrysippus, quod in quibus phantasiis est adeo parva diffe- rentia, se sustinebit sapiens et quiescet, in quibus autem plura occurrunt, in his alteri assentietur ut vero, 417. si ergo nos ostenderimus multa falsa et , mon comprehensa esse sita iuxta phantasiam comprehendentem, perspicuum y) ἐπὶ γὰρ τοῦ σωρεέτου] hoc loco tangit noster subtiles acervi sive soritae Chrysippi argutias, eddendo vel demendo paulatim devenientis et incautum sophistae adversarium vel discipulum deducentis ad absur- dum. in huiusmodi sorite prima propositio concessa Stoicis habebatur pro φαντασίᾳ χαταληπτιχὴ, sive quam cómprehenderet qui illam audit le- gitve, et cui facile assentirentur. caelerae omnes quae ex hac proposi- tione deducuntur à proxima ad extremam usque, sunt φαντασίας ἀχα- τάληπτοι, nondum comprehensae, sed per huius argumenti vim demum persuadendae insinuandaeque animo, ut comprehendi possint, sic in hoc exemplo quod dat Sextus, propositio concessa soritae atque adeo q æꝶ- τασία κιιταληπτιχήν, quam fatetur aliquis se comprehendere, est: quin- quaginta sunt pauca, ex hac coucessa propositione colligitur, si quin- quaginta sunt pauca, etiam quinquaginta et unum sunt pauca, atque ita sensim proceditur, usque ad decem railia, quae omnes sunt q««vragíat, ἀχατάληπτοι aive nondum comprehensae, sed per hunc soritem dentium colligendae. ait itaque Sextus, si sapiens assentiatur proximae et nullo intervallo distinctae a comprehensa phantasia infimaque propositione propositioni, guinquaginta e£ unum sunt pauca,. eodem iure assentiri quoque posse eum huic: decem milia sunt pauca, nam non modo omnes sunt φαντασίαι ἀχατάληπτοι, sed etiam a prima ad ultimam omnes in- vicem perinde ἀμέσως connexae inter se sunt seque insequuntur, ut baec ἀχατάληπτος quinquaginta et unum sunt pauca, proxime et üdiaqpopeg connexa: est illt φαντασίᾳ χαταληπτικχῆ, quinquaginta sunt pauca.
z) στήσεται 0 σοφὸς καὶ ησυχάσει} ms Ciz. συστήσεται. male. confer dicta ad lib. ἃ Pyrrhoh. sect, ds. TEC Set Nd:.
ADVERSUS LOGICOS [Lih. VIF. 391- κείμενα, δῆλον ὡς ἐσόμεϑα κατεσχευοικότες. τὸ μὴ δεῖν συγκατα-- τίϑεσθαι τῇ καταληπτινῇ φαντασίᾳ, ἵνα μὴ ταύτῃ συναινέσαντες — διὰ τὴν γειτνίασιν χαὶ εἷς τὴν τῶν ἀκαταλήπτων καὶ ψευδῶν συγχατάϑεσιν, καὶ ὅτι μάλιστα πολλὴ {εοὶ τὰς φαν-- τασίας προσπίπτειν δοκεῖ διαφορά. τὸ δὲ λεγόμενόν σαφὲς ἔσται 418 ἐπὶ παραδείγματος" ὑποχείσϑω γὰρ καταληητικὴ μὲν φαντασία ἡ “τὰ πεντήκοντα ὀλίγα ἐστίν᾽, ἥτις καὶ κατὰ πολὺ φαδθξαι χκεχωρισμένη τῆς “τὰ μυρία ὀλίγα ἐστέν᾽ ἑτέρας. οὐκοῦν ἐπὶ πλεῖστον ἀπέχει τῆς “τὰ πεντήχοντα ὀλίγα ἐστί᾽ καταληπτικῆς ἡ “τὰ μυρία ὀλίγα ἐστίν᾽ ἀκατάληπτος" οὐκ ἐφέξει ὁ σπουδαῖος s) με- ἡ γάλης ἧς προσπιπτούσης διαφορᾶς, ἀλλὰ συγχαταϑήσεναι μὲν τῇ “τὰ πεντήκοντα. ὀλίγα ἐστὶ καταληπτιχῇ φαντασίᾳ, 0v συγκατα- P453 ϑήσεται δὲ τῇ “τὰ μυρία ὀλέγα ἐστίν᾽ ἀκαταλήπτῳ. ἀλλ᾽ εἰ τῇ 419 “τὰ μυρία ὀλίγα ἐστίν᾽ οὐ συγκαταϑήσετωι ὃ ὁ σοφός, παρ᾽ ὅσον “ yan διεχέόρισταε τῆς “τὰ πεντήκοντα ὀλίγα ἐστίν᾽, φανερὸν. δήπουϑεν ὅτι συγκαταϑήσεται τῇ “τὼ πεντήκοντα xai ἣν δ) ὀλίγα ἐστέγ᾽. οὐδὲν γάρ ἔστε μεταξὺ ταύτης καὶ τῆς cá πεννήχοντα - ὀλίγα ἐστίν. ἦν δέ γε ἡ “τὰ πεντήκοντα καὶ ὃν ὀλίγα ἐστί᾽ καταληπτικῆς ἐσχάτως ὑποκειμένης “τὰ πεντήκοντα ὀλίγα ἐστί᾽ πρώτη ἀκατάληπτος. συγκαταϑήσεται ἄρα L σπουδαῖος ἄκατα- λήπτῳ φαντασίᾳ τῇ “τὰ πεντήχοντω xal ἕν ὀλίγα ἐστίν᾽" xoi d ταύτῃ συγκαταϑήσεται, μιηδεμίάν ἐχούσῃ διαφορὰν δ πρὸς τὴν “τὰ πεντήκοντα ὀλίγα στί᾽, συγκαταϑήσεται χαὶ τῇ “τὰ μυρία ὀλίγω ἐστίν᾽ ἀκαταλήπτῳ. πᾶσα γὰρ ἀκατάληπτος q«»- 430 est mos esse probaturos ) comprehendemti phantasiae non osse assentiondum, me si ei consenserimus, incidamus propter propinquitatem in assopsionem eorum quae sunt falsa et incomprehensa, et quod im phantasiis videatur ma- xima ocourrere differentia, 418. quod autem dicinms, exemplo erit clarius: pomatur enim comprehendens quidem phentasia (quinquaginta sunt pauca,, quae videtur etiam multum separata ab hac altera «decem milia sunt pauca ', quoniam ergo — distat a non comprehendente? decem milia sunt pauca | haec comprehendens (quinquaginta sunt pauca?; non ambiget quidem sapiens fam magna intercedente differentia, sed illi quidem | fquinquaginta pauca sunt! assentietur, quae est phantasia comprehendens, non assentietur vero alteri decem milia pauca sunt! utpote non comprehendenti, 419. at si huic *decem milia pauca sunt" non assentietur, quia plurimum distat ab illa * quin- quaginta sunt pauca?; manifestum tamen quod huic quinquaginta et unum pauca sunt? assentietur: nibil enim inter hanc et istam *quinquaginta pauca sunt? intervalli intercedit. erat autem (in sorite) suppositae infimo loco velut comprehendenti phantasiao huic * quinquaginta pauca sunt? proxima prima non comprehendens haec *quinquaginta et unum pauca sunt, assentietur ita- que sapiens non comprehendenti phantesiae * quinquaginta et unum sunt pauca, (^3 atque si hnic assentietur, quae nullo distet intervallo ab illa «quinquaginta sunt pauca', assentietur et illi non comprehendenti *decem milia sunt pauca", a) οὐχ ἐφέξει ὁ σπουδαῖος] idem est hoc loco ἐπέχειν ijuod supra ἔστασϑαι et ἡσυχάζειν, ambigere an assentiendum sit necue, et sustinere se ac quiescere, quod in carillationibus eiusmodi gradatim interrogalis facieuwdum suasit ——— mon vero tanc ubi magna differentia sta- tiw. ostendit vel negandum vel tribuendum nasensum. | b) τὰ xarrjxorra x«l Ἐν] ita legendum omnino pro τὰ πεντήχοντα, P 458 men hoc tantum, sed aliis deinceps tribus in locis.
e) μηδεμίαν ἐχούσῃ διαφορὰν) ton. quod — oum m⸗ sit, sed quod 1 428 dagxoy, ὅτι ἴσα ἐστὶ τὰ ἁμαρτήματα"). e , Ao» εἶναι ἀκατάληπτον, τὴν δὲ ἧσσον, τί τοῦτο αὐτοῖς βοηϑ εῖν $02. SEXTI EMPIRICI τασία ἀκαταλήπτῳ φαντασίᾳ ἐστὶν log. ἐπεὶ οὖν ἡ μὲν “τὰ μυρία ὀλίγα ἐστίν᾽ ἀκατάληπτος ἴση ἐστὶ τῇ “τὰ πεντήκοντα ὀλίγα ἐστίν᾽, οὐδενὶ δὲ διέφερε καὶ ἐκεχώριστο τῆς “τὼ πεντή- xovra ὀλίγα ἐστέ᾽ καταληπεικῆς, log γενήσεται τῇ “τὰ μυρία ,. ὀλίγῳ ἐστίν’ ἀκαταλήπτῳ φαντασίᾳ 7j “τὰ πεντήκοντα ὑλέγα ἐστί' 421 χμταληπτική. καὶ οὕτω συνεξέρχεται τῇ ψευδεῖ xal- ἀκαταλήπτῳ ' φαψεασίᾳ διὰ τὴν ἀπαραλλαξίαν ἡ καταληπτειχή" οὐδὲ γὰρ ἔνεσξι λέγειν, μὴ πᾶσαν ἀκατάληπτον φαντασίαν ἴσην πάσῃ ἀκαταλήπτῳ τυγχάνειν φαντασίᾳ, ἀλλὰ τὴν μὲν μᾶλλον εἶναι ἀχατάληπτον, 432 γὴν δὲ ἧσσον. ἐπεὶ πρῶτον μὲν μαχέσονταε ἑαυτοῖς xai τῇ φύσει τῶν πραγμάτων οἱ Στωϊχοί, ὥσπερ γὰρ ἄνθρωπος &vJqw-- . zov, xaJ' ὃ ἄνθρωπός ἔστιν, οὐ διαφέρει οὐδὲ λίϑος λίϑου, '. οὕτως οὔτε ἀκατάληπτος φαντασία ἀχαταλήπτου φαντασίας διενήνοχεν, 3 ἀκατάληπτός ἐστιν, οὐδὲ ψευδὴς ψευδοῦς, i ψευδής ἐστι. κἀντεῦϑεν ὁρμώμενοι — τὸν Ζήνωνα “) ἐδί- τώ ἔστω. τὴν μὲν μᾶλ-- δύναται; ἀχολουϑήσει γὰρ τῇ μὲν μᾶλλον ἀκαταλήπζῳ μὴ συγ- “χατατίϑεσθαι τὸν σοφόν, τῇ δὲ ἧσσον 5) συγκατατίϑεσθαι" ὅπερ P Ji ἐστὶν ἄτοπον. ἀπλανὲς γὰρ εἶχε κριτήριον κατ᾽ αὐτοὶς ὃ σοφός, ' 420, quaelibet enim phantasia non' comprehendens phantasiae non comprehendenti par-est, quoniam ergo illa quidem non comprehendens phantasia *de- cem milia sunt pauca? est par huic quinquaginta et unum sunt pauca'; nullg autem intervallo distat haec aut seiuncta est 8 comprehendente phanta- sia (quinquaginta pauca sunt'; non comprehendenti phantasiae * decem milia pauca sunt? etiam par erit comprehendens ὁ quinquaginta sunt pauca ', 421. at- que ita simul reiicietur una cum falsa et non comprehendente phantasia, quia ab illa distingui non potest ea quae comprehendit: meque enim licet dicere, non quamlibet non eomprehendentem phantasiam esse parem cuilibet phen- tasine non comprehendenti, sed aliam quidem magís esse non comprehenden- tem, aliam vero minus, 422. ham primum quidem secum et cum nature re- rum pugnabuht Stoici: qüo modo entm homo, quatemus homo, mom differt ab homine neque lapis a lapide; ita nec phantasia non comprehendens dif- fert a phantasia non comprehendente, quatenus non comprehendens est, neque .falsa a falsa, quatenus est falsa, hinc motus Zeno docebat peccata esse aequalia, 423, deinde esto aliam quidem magis esse non comprehendemtem, aliam vero minus, quid hoc illos potest iuvare? sequetur enim ut ei quae est magis incomprehendens, non assentiatur sapiens, ei autem quae par, as- sentiatur; quod quidem est absurdum, ex eorum enim sententia "iudicium proxima nullumque inter ambas intercedat intervallum, quod paullo ante dixit, οὐδέν ἐστι μεταξὺ ταύτης xal τῆς. εἰς interpretandum quod. mox sequitur: οὐδενὶ διέφερε. ^— | I d) οὐδὲ ψευδὴς ψευδοῦς] Origenes 2 contra Celsum p. 61: ὡς οὐχ ἔστι ψεῦσμα ψευσματος μᾶλλον ψεᾶσμα, οὕτως οὐδὲ μειζόνως. eg οὐδὲ ἀληϑὲς ἀληϑοῦς μάλλον ἀληϑὲὶς ἢ μειζόνως ἀληϑές. ὶ e) οἱ περὶ τὸν Ζηνωνα] articulum of ex ms Ciz. revocavi.
J£) ἴσα τὰ ἁμαρτήματα) hanc Stoicorum doctrinam exponit Cicezo pa- radoxo 83 refellitque quarto de Finibus, quemadmodum et Horetius.lib. 1 sat. 3. confer Lipsium 3 21 manuductionis et quae viri docti ad Laértii 8) τὴ δὲ ἧσσον] sic legendum. e ms Cis. pro ἴσον.᾿ | ADVERSUS LOGICOS [Lib. VII. 393 mui xarà πάντα i9 sonoiiro ^) διὰ τὸ μὴ δοξάζειν i), τουτέστιν ψευδεῖ συγκατατίϑεσθαι, ἐν à i ἔχειτο ἡ ἄκρα κακοδαιμονία καὶ 3. τῶν φαύλων. διάπτωσις. ἵγὰ γὲ μὴν alode. γένηται φαν- 424 τασία xaz^ αὐτφύς, οἷον ὁρατική, δεῖ. πέντε συνδραμεῖν, τὸ TÉ αἰσϑητήριον " ) καὶ τὸ ᾿αἰσϑητὸν καὶ τὸν τόπον xai τὸ πῶς καὶ τὴν διάνοιαν" ὡς ἐὰν τῶν ἄλλων παρόντων͵ ἕν, μόγον. ἀπῇ, í -καϑάπερ διάναια παρὰ φύσιν ἔχουσω, οὗ σωϑήσεται, φασίν, 7 ἀντίληψις. ἔνϑεν καὶ τὴν “καταληπτικὴν φαντασίαν ἔλεγόν τινὲς μὴ κοινῶς κριτήριον ᾿ ἀλλ᾽ ὅταν μηδὲν. ἔχῃ κατὰ τὴν τρόπον ἔνστημα ἢ). «τοῦτο μέντοι Ἢ) τῶν ἀδῳηνάτων ἐστί. καὶ γὰρ παρὰ 495 τὰς διαφορὰς τῶν πύρων xai παρὰ, τὰς τοῦ ἐκτὸς περιστάσεις καὶ παρ᾿ ἄλλους πλείονας τρύπους. οὐδὲ τὰ αὐτὰ οὐδὲ ὡσαύτως ἰνδόλλεται 7 ἡμῖν τὰ πράγματα, καϑάπερ ἀνώτερον n) ἐπελογισάμεϑα. ὥστε εἰ μὲν. φαίνεται. πρὸς τῇδε τῇ. ἀϊσϑήσει καὶ τῇδε τῇ περι- στάσει. ὀύνασϑαι λέγειν, τὸ δ᾽ εἰ ταῖς ἀληϑείαις τοιοῦτόν ἐστιν, οἷον καὶ φαίνεται, ἢ. ἀλλοῖον μέν. ἐστιν, ἀλλοῖον δὲ,guiveras, μὴ ἔχειν. ἡμᾶς διαυϑεντεῖν, διὰ δὲ τρῦτο μηδεμίαν εἶναι φων- τασίων χωρὶς ἐνστήματος. πῶς δ᾽ οὐχὶ καὶ εἰς τὸν διαλ λήλων 5) 426 ἐμπίπτουσι τρόπον; ζητούντων γὰρ ἡμῶν, τίς ἐστιν 1. καταλη- πτικὴ φαντασία, δριζόμενοί φασιν, ἡ ἀπὸ ὑπάρχοντος xaz? αὐτὸ τὸ ὑπάρχον ᾿ἐναπομεμαγμένη. καὶ ἐναπεσφραγισμένη,, ὑποία οὐκ ἂν γένοιτο ἀπὸ μὲ ὑπάρχοντος. εἶτα πάλιν ἐπεὶ πᾶν τὸ δρικῶς minime aberrans habet sapiens, et est in omnibus divinus propterea quod non opinetue, hoc. est falso assentiatur, in quo sita est summa infelicitas et lapsus stultorum. 424, ut ex eorum quidem sententia sit phantasia vi sentiendi, vi- dendj v. g., praedita, oportet quinque concurrere, instrumentum et sensile et looun et quo modo et. cogitalionem: nam si cum caetera adsint, unum solum desit, ut cogitatio quae se habet; praeter naturam, non erit, inquiunt, salva.apprehensio. hinc etiam comprehendentem phentasiam aliqui non com- muniter dixerunt esse veri criterium sed solum quando nihil quicquam habet quod ei obstet, hoc antem est ex iis quae non possunt fieri. 425. nam pro- pter segsoriorum diversitatem et propter externas circumstantias et propter alios.plures modos neque eaedem neque similiter et eodem modo res sese .gobis repraesentant, ut sgperius collegimus. quamobrem videtur quidem hoc ;pome dici, quod appareat huic sensui et in hac circumstantia, illud vero an .»e vera tale sit quale videtur, aut diversum quidem sit, diversum vero vi- deatur, nom posse mos certo aífirmare, et propterea nullam esse pbantasjam cni.non aliquid. obstet, 426. quomodo autem non incidunt etiam in eum vi- Aiose. docendi modum qui dicitur alter per alterum? nobis enim quaerentibus quae.sit comprehendens phantasia, dicunt, quae est insculpta et impressa ex re quae existit convenienter rei quae existit, cuiusmodi non fit ἃ non exive A) ἐθευποιεῖτο] vide Lipsium 3 manuduct., diss. 14. E MT P, 451 3) διὰ τὸ μὴ δοξάζειν} idem 3 diss. 8 et Sextus 2 — sect. 83 et infra sect. 432 huius libri. X) TO τε αἰσϑητήριο») in ms Ciz. deest particula τε. ἢ) ὅταν μηδὲν ἔχῃ χατὰ τὸν τρόπον ἔνστημα] ita legendum esse ex sect. 254—257 patet, qui locus omnino cuim hoc conferendus, in editis. male legitur ὅταν uóvror ἔχη. mox ιαφορὰς τῶν πόρων verti aensorio- vum differentias, hoc æst oculorum, aurium diversas constitutiones. Her- vetus meatum. m) τοῦτο μὲν δὴ) ms Ciz. τοῦτο μέντοι [quod recepimus]. n) ἀνώτερον» sect, 414. o) τὸν διαλλήλω»} sic supra sect. 311, quod alibi dicit ϑιάλληλον.
] ͵ διδασκόμενον ἐκ γινωσχομένων διδάσκεται, προσαναχρινόντων ἡμῶν, τί ποτ᾽ ἔστι καὶ τὸ ὑπάρχον; ἀναστρέψαντές φάσιν, δῖε ὑπάρχον ἐστὶν ὃ vivit: χαταληπεικὴν φαντασίαν. ὥστε ἵνα μὲν , μάϑωμεν τὴν καταληπεικχὴν φαντασίαν, προσεβιηφέναι ὑφεῖλο- μὲν τὸ ὑπάρχον, ἵνα δὲ τοῦτο, ἐπὶ τὴν χαταληπτιχὴν βαδίζειν φαντασίαν, xal οὕτω μηδέτερον γίνεσϑαι σαφὲς περιμένον τὴν 431 ἐχ ταῦ ἑτέρου πίστιν. ὥσπερ τὲ ἐπεὶ τῶν φανταστῶν τὰ p» φαίνεται καὶ ὑπάρχει, τὰ δὲ φαίνεται μέν, οὐχὶ δέ γε καὶ ὑπάρχει, χρήζομέν τινος κριτηρίου τοῦ παραστήσοντος, τίνα ἐστὶ τὰ φαινόμενα ἅμα καὶ ὑπάρχοντα" οὕτως ἐπεὶ καὶ τῶν φαντασιῶν P 455 αἱ μέν εἰσι καταληπτικαί, αἱ δὲ οὔ, δεόμεθα κρετηρίου τοῦ δια- τάξοντος," τίνες εἰσὶ τοιαῦται καὶ τίνες ἀκατάληπτοί τε καὶ ψεῦ- 428 δεῖς. τοῦτο οὖν τὸ χριτήριον ἥτοε κατοαληπτεικὴ γενήσεται qay- vacía ἢ οὐ καταληπτική" καὶ εἰ μὲν οὐ καταληπτική, üxoÀov- ϑήσει καὶ πάντων ἁπαξαπλῶς μὴ καταληπτικὴν φαντασίαν κριτήν ῥίον εἶναι, ἧς ἔργον ἐστὶ τὸ Καὶ τὴν καταληπτικὴν ἐξετάζεεν, ὅπερ οὐ ϑελήσουσιν"" εἰ δὲ καταληπτική, πρῶτον μὲν εὔηϑες" αὐτὴν γὰρ ταύτην ἐζητοῦμεν κρίνειν, πότε ἐστὶ καταληπτεκή.
429 δεύτερον δὲ ) εἰ πρὸς τὸ διαγνῶναι τὰς καταληπτικὰς καὶ ἀκα- ταλήπτους φαντασίας χριζήριον παραλαμβάνοριεν τὴν χαταλη- πτικὲν φαντασίαν, δεήσει καὶ τὸ ὅτι 7] χρίνουσα αὐτὰς τῷ ὄντι “καταληπτική ἐστι φαντασία, δοκχεμάζεσθαι διὰ καταληπτιικῆς φὰν- τασίας, χἀχεέίνην πόλιν di ἄλλης, καὶ τοῦτο μέχρις ἀπείρου. 480 yat ἔσως τις ἐρεῖ τὴν καταληπτιχὴν φαντασέαν xoi τοῦ φαιν- ταστοῦ, ὅτι κατὸ ἀλήϑειαν ὑπόκειται, καὶ ἑαυτῆς ἢ Om xuta- N stemte, deinde quoniam rursus quidquid docetur éx definitione, dose ex coguitis, quaerentibus porró nobis quaenam sit res dXistesis ἢ dicunt viehislm, ea est quae movet comprehendentem phantasiimt, quamübrem at dissumas qui- dem comprehendentem phantasiem, debémus rein quao existit, aesumeve, eit hanc atitem dischmus, ad comprehendettem regredi phantesiam; et ifc sew- trum est manifestum exspectens ut alterum fidem accipiat ex altero, 439, utque, quouiai» eorum quae cadunt sub phantasia, alia quidem sppetem ét οὐδ. stust, alia autem apparent quidem, mon existuht atte, opes kébeitus aM- quo vim haberte iudicandi, quod sit ostehsüruim quéchem sfst quae vitu appareant existantque; ita quoniam ex phantasiis aliae quidem sunt cotmte- hendentes, aliae vcro nom, opus habemus aliquo véritatis critefó, qued sit doctufum quaenam comprehendéntes sunt ἐξ quaenam ὄἄψαι non —XXX dentes et falsae, 428. eiusmodi ergo criterimm aut flet comprehendens yimn.- Uwsia aut non comprehendens: et si quidem non comprehendens, sequetüe non compeehemdentem phentasiem vim habere omnia ut semel ditam, dilu- 'dicandi, culus est munus examinare etiam comprehendentem, quod nolent, sin autem comprehendeas, primum quidem id fuerit stultum; nam hanc ipsam volebamus examimaro utrum sit comprehendens, 429. secundo autem si ad dignoscendas comprehendentes et non comprehendentes phantasias pro segula et criterio assumimus comprehendentem phantasiam, oportebit etiam quod eas quae iudicat sit revera comprehendens phantasia, examinari pee comprehen- dentem phantasiam, et illam rursus per aliun, οἱ hoc wsquo im infinitum. 430, sed fortasse dicet quispiam comprehendentemn phantasiam osse criterium et eius quod cadit sab phantesiam, quod revera subilciatur, et sul ipsiws, P4856 p) δεύτερον di] ità ms Ciz., licet δέ in editis abest, | . 4) καὶ ἑαυτῆς] sic scripsi éx ms Ciz. pro αὐτῆς.
ληκτική. ἐστι, κριτήριον. ὑπάρχειν.. ὅπερ οὐ διήνεγκε τοῦ φάναι κατὰ ἀναστροφὴν καὶ πὸ avracró» ἑαυτοῦ τε καὶ τῆς φαντα- σίας εἶναι dowíjuov* ὡς γὰρ τῶν φαινομένων ἐν διαφωνίς e xed- | ἐστώτων ζητεῖτάε, τίσι κρινοῦμεν τὸ ὑπάρχον. xai τὸ μὴ 'ὑπάρ- xov, οὕτω τῶν φαντασιῶν ἀσυμφώνων οὐσῶν σχεπτόμεϑα τὸ τένε κρινοῦμεν τήν τε καταληπτικὴν καὶ τὴν μὴ τοιαύτην. διόπερ 481 δμοίων ὄνξων τῶν πραγμάτων, dé | ἑαυτῆς κριτήριον εἶναι δύναται 7 φαντασία: καίπερ. ἀσύμφωνος οὖσα, ἔσται καὶ τὸ φανταστὸν ) ἐξ αὐτοῦ. πεστύν, κἂν ὅτε. μάλιστα διαφωνῆται *) * ὅπερ' Aro». 432 ἢ εἴπερ᾽ τοῦτο, παρ᾽ ὅσον ἐστὶ διάφωνον, δεῖχαε τοῦ χρένοντος αὐτό, δεήσεται καὶ 5 φαντασία τοῦ δοκιμάσοντος αὐτὴν καὶ παραάτήσοντος, εἶ τῷ ὄντε καταληπτιχή ἐστιν. ἄλλως TE εἰ πᾶσα φαύλου κατ᾽ αὐτοὺς ὑπόληψις!) ἄγνοια ἐστι καὶ μόνος ὃ σοφὸς ἀληϑεύει xal ἐπιστήμην ἔχει τἀληϑοῦς βεβαίαν, ἀκολουϑεῖ μέχρε δεῦρο. ἀνευρέτου χαϑεστῶτϊτος τοῦ σοφοῦ ") κατ᾽,ἀνάγκην καὶ τὰ- An9ic ἀνεύρεϊον εἶναι, διὰ δὲ τοῦτο καὶ πάντα ἀκατάληπτα τυγχάνειν, ἐπείπερ. φαῦλοι. πάντες ὄντες οὐκὲ ἔχομεν βεβαίαν τῶν ὄντων κατώληψιν. τούτου δὲ οὕτως ἔγοντος ἀπολείπεται τὰ ὑπὸ 438 τῶν. «Στωϊκῶν πρὸς τοὺς ἀπὸ τῆς σχέψεως λεγόμενα, παρὰ μέρος Ῥ45θ καὶ ὑπὸ τῶν Σκεπτικῶν πρὸς ἐχεένους λέγεσϑαι" ἐπεὶ γὰρ τοῖς. φοωύλδις κατ᾽ αὐτοὺς «ἐγκαταριϑμοῦται Ζήνων τὲ καὶ Κλεάνϑης καὶ Χρύσιππος καὶ ot λοιποὶ, τῶν ἀπὸ τῆς αἱρέσεως, πᾶς δὲ / / quod sit comprehendens, quod perinde est ac si invertas et dicas id quod cadit sub phaniasiam, esse quod, et ipsum se ipsum probat et phantasiam:; «quomodo enim cwm quae mpporest sunt im cóntrovorsin, qüseritur quánam re iudicemus id quod existit et quod non existit; ita phamtasiis mon convenien- sibus.cemsidermnus qua&am ve éwdicabimus comprehondostem phantasia et emn. «uae nom est eiunnodi, 481, quamobrem cum sipt ses εἰνοῦδος, ei se ipsas iudicamdi vim hebere potest phaetasia, quamvis ait diseropehs oc dis- sentiens,, otiam id quod eadit sub. phasitesiam erit per se credibile, etiamsi meine cemtrevessum.s3t; «uod quidem est absurdum, 438. σαὲ εἰ hoc, que- temuscontrovermn est, indiget eó quod sit ipsum iudicátumum, opus hebe. bit etium phantasia eo quod sit ipsam prebeterum Οἱ ostonsurum, am sit ve vea eompreltendens, alioqui si, ut est ΘΟΕ sentextia, quaelibot stuiti ext stimatio 6st ignoratio, et soins sapieus vorum dick et habet firmam ae stabi- lem. veri scientimm, sequimrr üt cum imewsquo hrvemiri mem potuerii rorem coniprebeusionem. 433, hoc auem cum ita so habest, westat wt quab.— dimutur a Stoicis adversus flcopticos, vicissim etiam a ficeptivis edversus / ilipe: dicamtür: nem quéwiam ex ilerum sententia im ssuMorum nümWVRm fe fewmntur etam Zeno et Cleanthes 5: CNNDESE Θ᾽ COMME ἘΣ Penn olet e n S 2 ἀσύμφωνος οὖσα, ἔσται καὶ τὸ φανταστόν ita recte dininguit ms Ciz. Prequopirdi] idem. ms —